.

Nu är det snart dags för studenten. Jag har ångest. Det går upp&ner för var dag som går. Jag pratar självklart om mina betyg. Ena dagen känner jag verkligen att jag inte bryr mig. Att jag inte orkar. Att jag tycker att det är meningslöst för mig att må dåligt, när jag VET att det inte finns något att göra nu. Men sedan fylls jag av en sån jävla ångest. Men den ångesten är inte för att "jag inte har någon framtid utan betyg" - utan mer en ångest för hur mycket jag faktiskt sviker mina föräldrar och även lärare. Jag får en klump i halsen när Anna (vääärldens bästa) frågar mig hur det går. Vad jag vil göra med mitt liv. Hur jag har planerat. Att behöva prata om det är jobbigast. Eftersom jag VET att ifall jag hade lagt ner lite tid hade jag kunnat fixa detta. Jag

Jag hade aldrig kunnat bli ett MVGbarn, men jag hade iallafall kunnat försöka. Men samtidigt kan jag inte klandra mig själv. Jag VET hur jävla skoltrött jag varit. Troligen mer än andra. Jag har fått kraftig ångest när jag vaknat på morgonen, och istället valt att somna om. Bort från allt, bort från skolan.

I början av ettan var jag en av de få i klassen som hade under 5% frånvaro. I måndags fick jag min nuvarande. 77%.. 77% ogiltig frånvaro.. Nej, jag är verkligen inte stolt. Men jag har, PSYKISKT, inte orkat.

Förutom att tänka på lärarnas&föräldrarnas besvikna miner, så tänker jag också på att det kommer bli psykiskt jobbigt att söka jobb. När arbetsgivaren vill se är det enda jag kan visa upp ett vitt papper med stora  bokstäver - IG-BARN! Men samtidigt vet jag också att i den branschen jag är nu, dvs café&resturangbranschen, bryr sig inte om betyg. De bryr sig om hur mycket erfarenhet du  har. Och erfarenhet har jag. Jag jobbade 1½ år på Barnadiset där jag fick sköta kassa, stängning, larmning, mathantering, espressomaskin och kalasunderhållning. Sen har jag jobbat i 8 månader på mitt nuvarande jobb, café Söder inne vid skanstull. Där får jag också sköta espressomaskin, stå i kassan, hantera pengar och stängning. Beställningar och sån skit.

JAG KAN DET! Jag behöver inte visa upp ett betyg för att visa att jag kan. Jag kan visa upp mitt CV. Och där står det. Där står det att mitt störta intresse inte har varit skolan, utan att jag istället valt att JOBBA och skaffa mig ERFARENHETER. Prova på nya saker.

Det finns 2 val man kan göra:
1: Plugga, plugga, plugga och skaffa sig ett bra jobb. Leva flott (om nu det jobbet har bra betalt)
2: INTE plugga så mycket och istället jobba. Jobba där, och sen där, sen byta dit, sen kanske resa utomlands och jobba. Jobba jobba jobba.

Jag har tydligen valt val nummer 2. Och jag känner inte att det kommer förstöra min plan för hur mitt liv ska se ut. Jag vill inte sitta fast i en skola i 4-5 år till, för att plugga till något som jag kanske inte ens får jobba som senare.

Nu börjar jag spåra här, såklart. Det är nog bäst att avsluta här. Här och nu. Innan det spårar totalt och jag skriver en bok istället.