.

Såhär grinig har jag inte varit på hur länge som helst. Jag känner för att slå någon. Antingen det eller att sätta mig ner på marken och gråta som ett barn. Jag vet inte vad som kommer vara skönast efteråt.

Jag har jobbat nu i sex dagar i rad. Det är inte mycket att göra på jobbet, tvärtom, det är INGENTING! Jag bara står där i fem timmar och ser allmänt sliten ut. Och det är samma sak varje dag.
Jag vaknar upp vid tio och går och lägger mig i solen. Börjar åka mot jobbet vid tjugo över två. Jag kommer till jobbet ca 14.45 och måste då byta från mina somriga shorts till äckliga jeans, och mina fina gladiatorskor till äckliga svettiga tofflor - för man får ju absolut inte använda skor som visar tårna, det är äckligt - så därför är strumpor ett måste.
Sen ställer jag mig där. Klistrar på det där fejkade jävla smilet och pratar trevligt mot de kanske 10 kunderna jag har på hela dagen. Fyra timmar senare börjar jag städa. Diska, torka, plocka undan, fylla på, stänga av och diska igen. Sen, klockan åtta, är jag klar för hemgång.

HATAR ATT JOBBA. Och sen ska jag vara sådär hjälteaktig och duktig och hjälpa mina arbetskollegor genom att ta deras pass när de inte kan. Det slutade med att jag har nu jobbat Torsdag till Onsdag, ledig torsdag, jobb fredag till söndag.

Mina fötter dunkar av smärta, och mina vader skriker efter nåd.

Jag åker till Bulgarien om en vecka. Jag har inte ens börjat packa. Varför? Jag har inte tänkt på det. Känner jag mig stressad? Ja..

Jag orkar inte vara mig just nu..

Bajs