.

Nu är det slut. Nu finns det inget mer Simon&Ninni. Inget mer oss, inget mer vi. Jag vet inte hur jag ska ta det Simon. Jag borde ha förväntat mig det här, jag borde ha varit förberedd på att det skulle hända.

Men det gjorde jag inte. Djup långt nere i mig ville jag att det skuolle funka. Långt där inne ville jag att det skulle vara vi, att du och jag skulle leva resten av våra liv ihop. Att det skulle vara vi.

Men det är det inte. Inte nu längre. Du tog det steget ingen av oss vågat ta tidigare. Du sa orden, de exakta orden 'tack och adjö' - och det gjorde ont i mig. Det gjorde ont att veta att du snappade av det så kort. Att du bara bröt kontakten sådär. Att du sa att du inte ville ha något med mig att göra längre, gjorde kanske ännu ondare.

Men vad ska jag göra? Ingenting. Det är bara att acceptera och gå vidare.

Vad finns det mer att hoppas på?

Du kommer alltid ha min kärlek kvar Simon. Du var den första för mig, den första riktigt stora kärleken.

Och jag tackar dig för den underbara tid du gett mig, den kunde inte ha blivit bättre. Jag hoppas att du får ett bra liv, och att vi kanske, kanske kan hålla den underbara kontakt och vänskap vi har.