.

Jaha, måndag igen.
Var hemma från skolan, så jag kände att jag hade absolut ingen lust att sitta där. Så jag och Simon stannade hemma, och sov riktigt länge. Sen duschade vi, slängde i oss litemat och sedan skjussade han mig till jobbet, där jag skulle spendera 4 timmar av arbete. Jonte&Madde kom senare förbi med deras lilla Hugo, och höll mig sällskap när jag städade. Det var kul med sällskap för en gångs skull.

Så, jag och Simon. Jag vet inte riktigt vad vi kom fram till igår, men många tårar fälldes utav mig. När han satt där, med händerna över huvudet, såg han så himla liten och förstörd ut, att jag inte kunde göra annat än att brista ut i tårar. Det var jobbigt, bland det jobbigaste jag gjort. Men han är redo att försöka igen, att göra allt. Men är jag det? Jag är nästan 100% säker på att det kommer bli precis likadant igen efter en eller två månader, och jag orkar inte å såhär igen. Men jag vill ändå inte göra slut. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra faktiskt.
Simon sa igår;
- Nu hänger allt på dig.
Men det är sant, det hänger på mig nu. Och jag hatar det, jag hatar att ansvara över hur det kommer att gå mellan oss. Jag hatar att vara den som bestämmer hur det ska gå. Jag vill inte det.
jag säger bara det, hellre dumpad än dumpare. För det är tamefan det jobbigaste som finns. Att se hur mycket man sårar en människa, hur ledsen han är pågrund av mig och mina ord.
Nej tack.

Men nu ska jag gå upp och göra köttbullar med makaroner. Höll på att dö igår, eftersom jag var så sugen på det. Så igår, istället för köttbullar vart det toast, med massor av ost och saft till det.

Jag skriver sen. PUSS