Jennie, plumsan!

Jennie ringde nu. Hon var ledsen över att han åkte nu. Hon ska själv åka hem idag, men han åker en liten stund tidigare. Jag tycker synd om henne, och jag vet hur hon känner. Fast iofs, när jag kände så var jag 12, och det var ingen större grej så, men jag vet hur det är att uppleva kärlek vid första ögonkastet och sedan åka ifrån den.

Jag var i Thailand 2002, och såg en kille som jobbade på en resturang där. Han var en grymt snygg thailändare, och jag kan lova, jag hade smak redan som 12åring. Jag suktade efter honom i 2 veckors tid, coh tillslut, sista dagen, bara några timmar innan vi skulle åka hem, så gick jag och en kompis som jag träffat där, på gatorna för en sista shopping. Då kom han, bakom mig på en moppe. HAN, asså tänk er, HAN av alla! så vio tog en dricka med honom, han hette Hatschachai (HAHA, jag veeeeet!!!) och han fick mitt nummer, och jag fick hans. Han fick min adress, eftersom han ville skicka ett grattiskort när jag fyllde år.. (nu får jag en liten flashback om att jag berättat om detta förut...) Men iallafall, jag fick det där grattiskortet på min födelsedag, och jag grät hela vägen hem från Thailand.

Så Jennie, tappa inte hoppet, du kommer få träffa honom igen, han bor trots allt i Sverige, min bodde 12timmars flygresa härifrån! Ni har varandras nummer, ni kan träffas närsomhelst!
Och du&jag ska ju ner till Småland i sommar, då kör vi en tripp till Skåne också, så du får träffa din pudding. Ta det lugnt gumman, jag finns här och ska stötta dig med alla medel jag har!

Nu ska jag upp opch borsta tänderna, för sedan ska jag till jobbet.
PUSS <3

Kommentarer

Skriv dina känslor om detta inlägg:

Namn:
Kommer du skriva igen?

Din e-postadress, som ändå inte kommer synas:

Ska jag besöka din blogg? Skriv in den här:

Lätta nu på ditt hjärta, och var riktigt ärlig:

Trackback
RSS 2.0