.

Jag tycker att det är lite synd. Det är synd att du ska göra så många i din omgivning så himla upprörda. Det är synd eftersom du är helt okej i vanliga fall, när du inte är på ditt ''förstöra-någons-dag-humör'' Det är synd. Riktigt synd.. Men vad kan man mer göra, än undra? Göra vad man gjort för att förtjäna dina blickar och ord? Fast blickarna är inte riktade mot mig, och inte orden heller. Nej, för du kan ej säga dem till mig, utan det ska alltid komma fram genom någon annan. Och det är inte bara om mig, det är om andra också.
Varför pratar du inte om dina problem istället, du som jämt ska spela så vuxen hela tiden. Varför kan du inte stå upp för dig själv och säga saker rakt ut? Nej, istället ska man få höra det från ett helt annat håll.

Snälla, fråga inget om detta inlägg, för du kommer inte få något svar. För jag orkar inte med detta längre.

Så, slut på tråkigheter. Anna kom över och skrek ut lite arga ord över mig. Inte om mig, men hon kände att hon behövde träffas fort och prata. Och jag skulle även berätta för henne om min dag. Vi satt och drack te, myste framför datorn och pratade lite allmänt. Killar, skitsnackare och facebook.
Sen drack vi ännu mer te. Det finns ingen som dricker te som du gör, och ingen heller som kan förstå vissa saker som du gör. Det känns bra Anna, och jag är riktigt glad över att du kom över ikväll. Det finns något speciellt mellan oss. 

Tack för en supermysig kväll! 



 Och nyss pratade jag med Wellman. Gullig tös det där. Allt har gått så himla fort mellan oss, och det känns super. Det känns väldigt rätt! Kanske det är som talesättet? Tredje gången gillt. För det är ju tredje gången som vi får upp kontakten igen! Eller första gången blev ju kontakten ny, och sen försökte vi igen, men det blev ju inget. Sen kontaktade du mig, och behövde råd över din chef. Och jag är glad över att du gjorde det, och jag lär ju ha gett bra råd eftersom du stannade kvar hos mig. Nu får vi fanimej se till att hålla lågan vid liv.

Du och jag mot världen <3<3