God morgon

Herregud. Vilken kväll.

- Sebbe och Dence börjar bråka
- Stenbordet som är värt flera tusen, går i tusen biltar också
- Anna och Idsund sitter och klappar händerna i soffan och posar.  

Det finns massor mer jag kan skriva. Det hände mycket igår. Men det värsta var nog inatt. Jag gick och lade mig tidigt, och det var mycket mycket skönt. Sen runt halv tre, kommer Anna, helt panikslagen och säger:
- Ninni! Ninni! Kan ???? sova här? Han har slagit till sin pappa och vet inte vart han kan sova!!
- Jaha, aaajoaaokej. (jag ligger och sover, väldigt djupt)
- Fan va snäll du är ninni! åååh, jag älskar dig!
- Mmmm..

Typ fem minuter senare,när jag somnat om igen:
- Ninni, kan jag låna datorn?! Ninni?!
- Mmmmm..
- Okej, va snäll du ääär! Jag älskar dig! (knappar lite..det går 3 minuter..)
- Ninni?! Vad är lösenordet?
- Men skriv in Angelika.
- Och lösen?
- Det är inget lösen.

Och sen kollade hon SL, och ringde den där... VAFAN, jag kommer inte ihåg vad han heter! HAHAHA, hon pratade om honom igår, men jag kommer fan inte ihåg. CALLE!!! JUST DET! CALLE :D
Iallafall, och sen fick jag ligga och lyssna i 10 minuter på när hon sa samma sak 20 gånger till honom.
- Men taaaaaaaaa buss 190.. Caaallleeee!! Ta buss ETT NIO NOLL till Sergelstorg sen tar du 892. Tänk på det,  ÅTTA NIO TVÅ, tänk NIO TVÅ. Calle! Amen, ta buss 190000000...............

Ja, sen kommer hon till mig efter att hon lagt på, ochfrågar vart han ska sova, och om han ska sova i sängen. NOWAY, jag vägrar sova 3 när jag har två soffor som är helt utmärkta att sova i. Toppen! Då gick hon,men sen började Annas ljuva stämma fråga om hon bara kunde ta ner allt som låg på soffan. Jaaaaaaaaaaaaa. Annaaaaa..
Då var jag lagom ganska så jävla irreterad. Haha. Sen kan jag inte ens sitta vid datorn, för då kommer jag väcka dom, och det har jag ingen lust med. Tänkte väcka dem runt kvart i tio, eftersom jag måste gå tio över.
 
Fyfan vilken kväll. Och det finns foton, så jag lägger in dem när jag kommer hem från jobbet. Om jag inte är helt död förstårs. Fyfan...


Kommentarer

Skriv dina känslor om detta inlägg:

Namn:
Kommer du skriva igen?

Din e-postadress, som ändå inte kommer synas:

Ska jag besöka din blogg? Skriv in den här:

Lätta nu på ditt hjärta, och var riktigt ärlig:

Trackback
RSS 2.0