.

Har nu kopplat in Simon hörlurar i datron så jag kan lyssna på hur hög musik som helst utan att hans ka störas. Och här tänker jag sitta. Länge. Jag är inte trött. Ska iofs ta bussen 08.20 imorgon så jag kommer säkerligen vara jättetrött, men vem orkar stressa? Jag får väl vara trött, thats it! Men det här var skönt, så underbart skönt. Att sitta här, alldeles för mig själv och lyssna på musik så trumhinnorna vibrerar. Det är livet ska jag säga er. 
Finns det någon bättre än musik? Tror nog inte det, jag har iallafall inte hittat det. Jag har alltid med mig musik, har all min musik på mobilen. Men visst, det är inte ofta jag har musik på, för jag hatar att ha musik i bakgrunden när någon pratar. Det är ingen igé, för antingen koncentrerar jag mig på det människan säger - och då hör jag inte musiken, eller så lyssnar jag på musiken, och då existerar inte människan. 
Men när jag sitter på den långa vägen till jobbet, eller påväg hem från skolan, lyssnar jag mer än gärna. Men däremot när jag ska plinga, tar jag alltid ut en plopp för att kunna skrika högt om busschaffisen inte stannar.

DET, mina kära vänner, är det mest pinsamma som finns. När han bara kör förbi stationen, och du vet att du måste av. Så du skriker lite försiktigt:
Hallåå?? Jag ska av nu.
Och när du skrikit ett tag och märker att du bara längre och längre ifrån stationen skriker du så dina halsmandlar vill hoppa ut och sjunga halleluja, då stannar han, men då har också hela bussen vaknat av din ljuva stämma, och tittar sådär irreterat på dig. Mm, Jätteroligt!