.

Jag kan inte sova. Jag kan inte sluta tänka på turkiet, och hur jävla gärna jag vill vara tillbaka där. Det fanns verkligen inga problem. Inga problem som jobb, eller liknande. Problemet jag hade där, var väl pengarna.
Tretton tusen, drygt, söp jag upp där borta. Men det var värt det, jag mår inte dåligt någonstans för att jag gjorde av med den summan pengar. För de fick mig att må bra, de fick mig att njuta av livet.

Nästa sommar ska jag tillbaka. Jag skiter i om jag ska behöva ta ett lån, jag ska dit. Och då ska jag vara där i tre veckor. Jag ska jobba, om jag nu lyckas hitta ett nytt jobb, och jobba mycket så jag slipper ha tankarna om pengabrist där nere. Jag ska leva livet mer än vad jag gjorde denna gång.

Jag är trött på allting just nu. På allt och alla. Jag vill vara själv, samtidigt som jag inte vill vara ensam. Men jag pallar inte med folk just nu, jag pallar inte att höra andra människors åsikter och att vara trevlig och glad hela tiden. Jag kan anses som en jävligt glad person, men även en glad person kan ha sina dagar när allt är skit. Nu har mnin period hållit på en vecka, sen sen dagen jag ställde resväskan innanför dörren. Det var då jag visste att jag var hemma igen, hemma och tillbaka till allt skit jag varit så glad över att slippa..

Men skit samma, nu ska vi börja se fram emot nästa resa. För det ska det bli. Det har jag bestämt.