.

Ibland kan jag bara sitta och fundera. Fundera på de mest oviktiga sakerna till de mest viktiga: Vännerna.
Jag kan ibland också tänka; Har jag vänner? För ibland kan man känna sig riktigt vilsen i vissa umgängen. De ringer inte när det är party, alla andra är där, förutom jag - för jag visste inte om någonting.
De skyller på ''att jag ska ju jobba'' - men säg någongång som jag har skitit i att festa bara för att jag ska jobba? Visst, jag kanske inte festar tills klockan slår 8 och jag ska upp, men jag festar fortfarande. Och bara för att jag jobbar betyder inte det att jag inte kan följa med på fest, jag behöver inte alltid dricka?
Jag blir så trött på folk som måste vara så falska. Som är hur snälla och trevliga som helst när de sitter brevid dig, men som inte ringer, och helst inte umgås med dig alls.

Men då kommer man till de riktiga vännerna. (Inga namn kommer nämnas i detta inlägg) De som ringer, inte varje dag, men som iallafall ringer! De kanske inte vill något speciellt, utan bara vill prata, berätta om en person som gått med i idol, eller bara att han/hon har en liten, pytteliten nyhet. Men som sagt, de ringer.
Jag tror att de personer jag menar, förstår vilka de är. För de vet ju själva vilka som ringt mig och inte?

Det är inte så att jag säger att NI ska ringa, JAG ska inte behöva ringa! Utan jag ringer, och ringer, och ringer. Antingen svarar dom inte, eller så svarar de och vill heeeelst inte berätta om vad som ska ske ikväll.
Jag kan låta som ett mobboffer nu, som inte har några vänner, kanske jag är - vad vet jag?
Men jag har aldrig tyckt att jag gjort fel, eller varit taskig mot någon. Vad jag har hört av dom, va de inte gillar hos personer, och vad personer inte ska göra och jag har aldrig gjort det heller?

Jag förstår inte hur man kan frysa ut, EN enda människa.