.

Jag förstår mig inte på vissa människor. Kan de inte bara vara sig själva? Måste de vara någon som de inte är. Vad är det som gör det så svårt för dem att visa sitt riktiga jag? Såna människor borde få sig en avhyvling.

Pratade minnen idag. Minnen om Kumla Skola.
Saknar den skolan så hiiimla mycket. Jag vill verkligen tillbaka. Jag hatar gymnasiet, jag hatar det!! Jag vill tillbaka till 6-9:an, där det kändes som att man hade hela världen framför sig. Nu måste man helt plötsligt bli vuxen när det gäller gymnasie. Du måste ha si och så många G:n, får du ett IG riskerar du att behöva gå om.
Du kan inte sitta i caféterian utan att någon ska stirra konstigt, eller utan att sitta och tänka på hur skit det går i skolan.
Jag är så fruktansvärt skoltrött. Jag skulle egentligen behövt gå om 1:an. Jag hade 5 IG:n, och det var tydligen för mycket. Jag har funderat så många gånger på att hoppa av, men vad är ett liv utan gymnasie? Hur många bra jobb finns det som tar emot personer utan en riktig utbildning? Inte många, vad jag skulle tro. Jag vill inte vara fast på Barnadiset hela mitt liv, jag vill inte heller sitta i kassan på ICA resten av mitt liv.
Jag vill göra någonting! Helst av allt, om jag fick bestämma, skulle jag bli frilansare för ett reseföretag. Att få åka på resor för att fota och skriva om ett land.
Tänk dig själv, att få spendera resten av ditt liv med att fota och skriva. Skriva små texter om Thailand partyliv, eller deras största turistcentrum. Hur underbart skulle inte det vara? Men hur ska jag klara det utan en utbildning, och kanske även efterplugg efter gymnasie. Jag vill bara blir av med dessa 1 ½ åren som är kvar, jag hoppas att de går fort. Och jag måste ta tag i matten, herregud, matten. Jag klarar inte av matte. Det är brist på mattekunskap i mitt huvud.

Det är brist på endorfiner i hela kroppen. Hjälp mig!