-
Skulle träffat Anna igår, men det blev inte av det heller. Undviker du mig Anna? Haha.
Vissa människor, går mig veeerkligen på nerverna. Jag vet inte vafan som försigår i deras huvuden ibland. Hur orkar man klaga på folk som egentligen inte gjort något fel? Det är verkligen brist på sysselsättning i det vardagliga livet. Om de ens har något liv? Vilket de troligen har eftersom de kan klaga, men som sagt, ingen sysselsättning.
Eller de som heeeeelt plötsligt slutar ringa, eller rent ut sagt börjar totaldissa en. Eller jag kan ju vara ärlig, dissa MIG? Har jag gjort något, sagt något, INTE gjort något, eller vafan är det som är fel? Jag förstår verkligen inte det. Men tänker deinitivt inte dra upp det med dem, orkar inte med disskutioner.
Kanske ska åka och gymma istället, och få ut aggritioner? Vet fan inte hur det stavas. ÅÅÅÅH men jag är så jävla trött på samhället vi bor i idag, eller iallafall det samhället JAG bor i idag. Vad är det som är så jävla svårt att förklara för mig? Att bara sätta mig ner och säga ''hörru Ninni, nu får du ta och .....'' Är det så jävla fittsepekukpenisdajmkrysshelvetessvårt? Jag fattar inte. Och kommer nog aldrig göra det heller.
Nej, jag tror fan att jag rör mig till gymmet istället. eller går ut och går. Eller någonting..
Aa, Anna, du kan ju ringa när du ser detta, om jag inte hinner bli tristess-skadad att jag ringer dig först.
Detta var slutet på min glada dag. Tack..
Hej Ninnihjärtat!
Nu är det så att jag sitter hos dig, i ditt rum, vid din data och skriver kommentar i DIN blogg. Lite patetiskt, jag vet! Och ännu mer patetiskt att jag bad dig gå bort så att du inte såg vad jag skrev i ditt rum, vid din data i din blogg. Men du vet själv att vårt internet hemma har knasat ihop så jag var tvungen när jag såg ditt inlägg och din skräck om att jag skulle överge dig (ironi).
Nej, jag undviker verkligen inte dig!
Varför skulle jag? Jag lider inte av något jävla "mongo-undvikar-syndrom"! Jag har bara haft fullt upp den här veckan och det var inte meningen att jag skulle glömma ringa dig, men du vet ju hur jag är. Mitt närminne är ju som sagt ganska rubbat. Och jag känner mig dum som lovat dig att vi ska ses var tredje dag och att det sen inte blivit av, men det har blivit för sent och för mycket att göra. Ska bättra på mig!
Kanske dags att publicera bok? Jag har som sagt svårt att kortfatta mig också, som alla vet dårå.. sorry för det också.
"You can put the blame on me" som en viss gangstanigger sjunger..
Nu kan du komma tillbaka för nu är jag klar.
Varsågod och läs! :D
Älskardig! puss (L)
