texten
Detta är texten som Alessandro skrev till Johanna. Den som tyvärr inte lästes upp.
Det här är början på en historia om en ängel som vakar över MEDIA KLASSERNA, vad som en händer! Hon kommer alltid att vara där, vår glada och fina solstråle till en ängel.
Vi lärde känna dig HT 2006, rättare sagt den 20/8. Jag kommer ihåg hur det var, vi satt i aulan och rektor Petris berättade att det var två klasser som skulle gå tillsammans, dk1 och m1 (dk06 och m06). Vi skulle möta våra mentorer vid utgången.
Vi gick från aulan till klassrummet B42 och där träffade vi Fredrik, Annica och Johanna, alla var klädda i vita skjortor och svarta byxor. Vi var där för att ropas upp och lära känna varandra.
Andra dagen hade vi rundvisning av skolan och olika lekar för att lära känna varandra. Slutet utav dagen var det lek igen om vad man kunde, och så fick man fika och mingla runt lite om man så ville.
Jag kommer ihåg Johanna som den engagerade läraren, som alltid ville elevens bästa. Hon kommenterade om vad man gjort bra och vad som kunde förbättras. Hon var alltid glad när hon kom till lektionerna. Det var alltid kul att gå på hennes lektioner. Hon visade aldrig en negativ sida, hon var alltid positiv och fick oss elever på samma glada humör.
Johanna du älskade verkligen dina elever och dina lektioner inom dina ämnen.
Med en sista hälsning vill jag hylla dig med några ord. Du har alltid varit, du kommer alltid att vara och du förblir en stor kvinna. Liten men alltid tuff!
Johanna jag vill tillänga dig en dikt.
dikten heter "Du dog så ung", skriven av Petra Karlsson 2007-08-28.
"Du dog så ung, inga rynkor av ålderdom tog du med dig ned i graven.
Med dunvita vingar svävar du över de himmelska haven,
med ett leende du aldrig haft.
Du följer vindarna, rider på dess märkliga kraft.
Jag hoppas du bär ett minne av mig.
Vart vingarna än må föra dig i evighetens rike, där tiden står stilla.
Du tycker att dö inte alls var illa.
Och jag försöker glädjas vid tanken att du har det bättre där du är.
Och minnet av dig med hjärta för evigt i djupet bär.
Du dog så ung, inga rynkor av ålderdom tog du med dig ned i graven.
Med snövita vingar flyger du över de himmelska haven.
Och för första gången kan jag se,
att du ler.
Sorg behöver du inte höra talas om mer."
Med en sista hälsning
REST I PEACE
Tycker att den är underbart fin, fick tårar i ögonen när jag läste den.
Bra jobbat Alessandro!!
Vi lärde känna dig HT 2006, rättare sagt den 20/8. Jag kommer ihåg hur det var, vi satt i aulan och rektor Petris berättade att det var två klasser som skulle gå tillsammans, dk1 och m1 (dk06 och m06). Vi skulle möta våra mentorer vid utgången.
Vi gick från aulan till klassrummet B42 och där träffade vi Fredrik, Annica och Johanna, alla var klädda i vita skjortor och svarta byxor. Vi var där för att ropas upp och lära känna varandra.
Andra dagen hade vi rundvisning av skolan och olika lekar för att lära känna varandra. Slutet utav dagen var det lek igen om vad man kunde, och så fick man fika och mingla runt lite om man så ville.
Jag kommer ihåg Johanna som den engagerade läraren, som alltid ville elevens bästa. Hon kommenterade om vad man gjort bra och vad som kunde förbättras. Hon var alltid glad när hon kom till lektionerna. Det var alltid kul att gå på hennes lektioner. Hon visade aldrig en negativ sida, hon var alltid positiv och fick oss elever på samma glada humör.
Johanna du älskade verkligen dina elever och dina lektioner inom dina ämnen.
Med en sista hälsning vill jag hylla dig med några ord. Du har alltid varit, du kommer alltid att vara och du förblir en stor kvinna. Liten men alltid tuff!
Johanna jag vill tillänga dig en dikt.
dikten heter "Du dog så ung", skriven av Petra Karlsson 2007-08-28.
"Du dog så ung, inga rynkor av ålderdom tog du med dig ned i graven.
Med dunvita vingar svävar du över de himmelska haven,
med ett leende du aldrig haft.
Du följer vindarna, rider på dess märkliga kraft.
Jag hoppas du bär ett minne av mig.
Vart vingarna än må föra dig i evighetens rike, där tiden står stilla.
Du tycker att dö inte alls var illa.
Och jag försöker glädjas vid tanken att du har det bättre där du är.
Och minnet av dig med hjärta för evigt i djupet bär.
Du dog så ung, inga rynkor av ålderdom tog du med dig ned i graven.
Med snövita vingar flyger du över de himmelska haven.
Och för första gången kan jag se,
att du ler.
Sorg behöver du inte höra talas om mer."
Med en sista hälsning
REST I PEACE
Tycker att den är underbart fin, fick tårar i ögonen när jag läste den.
Bra jobbat Alessandro!!
Kommentarer
Postat av: Anonym
ninni jag hoppas att jag kommer få läsa upp den på hennes begravning
Postat av: Miryam
Så jäääävla fin!
Postat av: jennie
Den var så grymt fin, förstår inte varför han inte fick läsa upp den. Idiot lärare!!!!
Postat av: Alessandro
tack så mycket
nej det förstår jag inte heller, jag gillar verkligen inte rektorn "bohman"
Trackback
