Min bror
Min bror Sebastian är 18, snart 19 år. Han flyttade hemifrån för cirka 1 år sen, om inte lite mer. Han flyttade med sin flickvän som han träffade, kanske ett år tidigare än så. Eller innan så flyttade han till henne, i hennes mammas lägenhet. Sen skaffade dom sig en egen.
Annelie, hans flickvän, har aldrig varit en favorit i denna familj. Hon har fått Sebastian att slicka hennes fötter. Han har vissa tider på dygnet som han ska ringa henne. Ska han jobba över måste han ringa från jobbtelefonen och säga det, så hon ser att han är på jobbet. Hon vill inte att han ska sova här själv. För hon tror att då får ju vi som vi vill. Amen, ni hör ju?!
Och vi, familjen, reagerade ju. Mamma vart så ledsen och arg, att hon förbjöd Annelie att komma hit. Men Sebban vägrade komma utan henne. Sa vi ett enda elakt ord så skulle han bryta kontakten med familjen. Han har blivit kompis med massa nazister, eller vad dom nu vill kalla sig. Han har börjat slåss, och sparka sönder saker.
Men han verkar inte må bra, enligt min mamma. Han hade sagt det en gång, att han skulle gå in på konsum eller liknande, och sno allt han ville ha, men ändå gå förbi larmet. ''Men då åker du ju fast!'' hade mamma sagt.
''Ja, fyfan va skönt att hamna i fängelse'' hade han svarat då.
Herregud, vad är det för FEL?! Eller vad är det som gått så fel? Han har inte varit hemma hos oss sedan påsk, tror jag att det var. Han kom inte på min fördelsedag, han ringde inte - han skrev på Playahead; ''grattis syrran'' klockan 23:00 på kvällen. Asså jag vet att när man flyttar och sånt så är man inte hemma hos sin familj så ofta, MEN på födelsedagar så ska man väl komma? Och han har ju faktiskt inte skaffat barn och sånt skit än, så det är ju inget som hindrar honom från att komma och hälsa på då och då.
Han har faktiskt småsyskon, 6 resp. 8 är, och dom kommer ju knappt ihåg honom. Okej, överdrivet, men de träffar ju aldrig honom? Vad kommer de ha för bild av sin storebror? ''Jag träffade honom bara några gånger'' .... Eller jag vet inte. Alltid när han och jag ska träffas så ska HON vara med. En gång, under deras mest sjuka period, så ville jag komma hem till honom, då boende i hägersten. Jag bad honom att få prata med honom ensam, och han sa okej, visst. Kanske 10 gånger under de 90 minutrarna, så fick han sms; Kan jag komma hem snart eller?
Men människa, ska han inte ens få prata med sin syster en jävla kväll. Shit. Han berättade att när han hade sagt till henne att han ville vara ensam, så hade hon sagt; Aha, vad ska jag göra då? Har du inga kompisar?!
Nej, jag vet inte längre vad som hänt. Och jag vet inte längre vad som ska göras. Det är så mycket småsaker, som ni egentligen inte kommer förstå er på, men det handlar om en familj här. Jag är ledsen, men jag ser inte honom som min bror längre, jag gör inte det..
Tack för mig <3
Annelie, hans flickvän, har aldrig varit en favorit i denna familj. Hon har fått Sebastian att slicka hennes fötter. Han har vissa tider på dygnet som han ska ringa henne. Ska han jobba över måste han ringa från jobbtelefonen och säga det, så hon ser att han är på jobbet. Hon vill inte att han ska sova här själv. För hon tror att då får ju vi som vi vill. Amen, ni hör ju?!
Och vi, familjen, reagerade ju. Mamma vart så ledsen och arg, att hon förbjöd Annelie att komma hit. Men Sebban vägrade komma utan henne. Sa vi ett enda elakt ord så skulle han bryta kontakten med familjen. Han har blivit kompis med massa nazister, eller vad dom nu vill kalla sig. Han har börjat slåss, och sparka sönder saker.
Men han verkar inte må bra, enligt min mamma. Han hade sagt det en gång, att han skulle gå in på konsum eller liknande, och sno allt han ville ha, men ändå gå förbi larmet. ''Men då åker du ju fast!'' hade mamma sagt.
''Ja, fyfan va skönt att hamna i fängelse'' hade han svarat då.
Herregud, vad är det för FEL?! Eller vad är det som gått så fel? Han har inte varit hemma hos oss sedan påsk, tror jag att det var. Han kom inte på min fördelsedag, han ringde inte - han skrev på Playahead; ''grattis syrran'' klockan 23:00 på kvällen. Asså jag vet att när man flyttar och sånt så är man inte hemma hos sin familj så ofta, MEN på födelsedagar så ska man väl komma? Och han har ju faktiskt inte skaffat barn och sånt skit än, så det är ju inget som hindrar honom från att komma och hälsa på då och då.
Han har faktiskt småsyskon, 6 resp. 8 är, och dom kommer ju knappt ihåg honom. Okej, överdrivet, men de träffar ju aldrig honom? Vad kommer de ha för bild av sin storebror? ''Jag träffade honom bara några gånger'' .... Eller jag vet inte. Alltid när han och jag ska träffas så ska HON vara med. En gång, under deras mest sjuka period, så ville jag komma hem till honom, då boende i hägersten. Jag bad honom att få prata med honom ensam, och han sa okej, visst. Kanske 10 gånger under de 90 minutrarna, så fick han sms; Kan jag komma hem snart eller?
Men människa, ska han inte ens få prata med sin syster en jävla kväll. Shit. Han berättade att när han hade sagt till henne att han ville vara ensam, så hade hon sagt; Aha, vad ska jag göra då? Har du inga kompisar?!
Nej, jag vet inte längre vad som hänt. Och jag vet inte längre vad som ska göras. Det är så mycket småsaker, som ni egentligen inte kommer förstå er på, men det handlar om en familj här. Jag är ledsen, men jag ser inte honom som min bror längre, jag gör inte det..
Tack för mig <3
Kommentarer
Postat av: Anna
Jag kan inte säga att jag förstår dig helt och hållet, för riktigt så är det ju inte, men jag kan säga att Viktor också tagit så mycket mer avstånd från mig sen han och Tone flyttade. Han har aldrig tid att ses, eller prata i telefon, inte ens skicka sms. Allt kretsar kring Tone. Ditt är i för sig något värre, men jag vet.. ah, inte vad jag ska säga. Prata med hela familjen.
Puss hjärtat!
Trackback
