.

Idag är jag verkligen helt tom i huvudet, kommer inte på någonting att skriva egentligen.
Fick IG på italienska, var det inte det jag sa? Ska göra uppdateringar och grejer, det var för mycket jag inte fyllt i. Läraren säger själv; ''Det här behöver du inte kunna egentligen..'' Nehe? Varför har hon ens det på provet då, om det inte behövs? Det gör ju bara provet ÄNNU svårare att få G på. Nej, jag förstår mig imte på lärare och deras prov, faktiskt.

Sophia och gänget i min klass har skrivit en dikt om Johanna. Eller kanske mer en text om vem hur var, hur hon var. Väldigt fin. Den ska läsas upp i aulan på fredag, då det är minnesstund.
Jag vet inte om jag fortfarande inte förstått vad som hänt, det snurrar bara i huvudet när jag tänker på det. Och idag hade vi lektion i hennes klassrum. Man är så van att hon bara är sjukskriven, men så tänker man på det som hänt, och då påminns man om att hon aldrig kommer komma tillbaka.
Då kommer samvetet in. Om hur elak man varit mot henne. Tagit till min egen fördel att veta att hon inte vill säga emot. Man kunde få det som man ville på hennes lektioner. Sa man att det var en tråkig uppgift behövde man inte.
Men samtidigt älskade jag hennes lektioner. Fick MVG på de två prov vi hade med henne. De sista hann vi aldrig ha.
Jag minns mötet jag hade med henne och mamma. Hur hon satt och förklarade för mig exakt vad jag skulle göra, och sa hur mycket hon trodde på mig. ''Du kommer fixa det här året galant Ninni, jag tror på dig!''
Det känns ganska sjukt att jag aldrig mer kommer få se henne. Det är egentligen ingen skillnad på vem det är som dör, en vän eller en lärare. Det är lika overkligt.

Tack för mig <3